Jaha....
Ibland är världen hård och jobbig.....
Gömmer mig under filten i soffan framför teven och med en katt i knät.
Har dessutom blivit rejält förkyld. ..
Allt på en gång.
Kommer en fortsättning på förra inlägget. ..
Men inte just nu.
Det är sol ute. Men i mitt inre är det fruset. Jag är så arg på mig själv....
Jag vill verkligen må bra både psykiskt och fysiskt. ...
Men tror att jag alltid kommer att ha min psykiska sjukdom.....
Hade förresten en telefontid med min ssk igår....men de ringde på morgonen och sa att den måste skjutas upp.....
Va tusan? Jag har ingen annan att prata med om allt.....
Fan jag börjar liksom ge upp nu.....

Det är några år sedan nu....
Men det förföljer mig fortfarande.
Jag var i ett förhållande där jag blev psykiskt misshandlad i två och ett halvt år.
Det var inte bara att gå. Det smög sig på.
Att höra elaka ord, sårande kommentarer att hela tiden vara beredd på att ett utbrott med beskyllningar skulle komma....
Ord där han talade om för mig hur djävla dum jag var....att jag var ett psykfall. ...att han skulle ringa polisen så jag blev inspärrad på psyket. ....
Det enda som höll mig uppe de åren var katterna. ..har fortfarande två av dom i min ägo.
Jag älskar dem. Och de är otroligt måna om mig
Vart jag än går så har jag lillkatten med mig....hhar an vill helst inte alls lämna min sida...och han blir rädd när någon överhuvudtaget höjer rösten......
Han har svårt att acceptera andra. ..speciellt andra killar.....
Tjejkatten.....hon har koll. Ser till vem som kommer in i huset. Hon godtar inte alla.
Dom har lärt sig att se när jag mår dåligt.
Och jag gör allt för dem.

Nu har jag en ny pojkvän sedan lite mer än två år.
Han är underbar. Han har närmat sig mina katter sakta....
Till o med lillkisssen litar på honom nu....han kan ligga bredvid honom och kurra.
Hade han inte gått ihop med katterna eller visat minsta tendens att vara elak mot dem eller mig.....
då hade vi i te varit tillsammans idag.
Han är så totalt jävla annorlunda.
Det skulle aldrig komma ett ord från honom som skulle vara elakt. Han finns alltid vid min sida att stötta.....
Oavsett om han är nära mig eller på ett annat ställe kan jag alltid nå honom.
Han finns för mig. Och jag gör mitt bästa för att finnas för honom när han behöver mig.
Nu måste jag torka mun tårar. Skriver vidare lite senare. Detta var känslosamt trots att jag trodde jag kommit över det som hänt. Men det gör jag nog aldrig inser jag nu.

Näää nu orkar jag inte mer.
Vill bara sova. Trött.
Men fint dop.

Så nu sitter jag i stora staden o väntar på att pojkvännen ska hämta upp mig....vi ska vidare till nästa stora stad. Dagen har varit sådär. ..med musik i lurarna kan jag vara i min egen lilla värld.
Men utan musiken som avskärmar omgivningen. .hade det varit outhärdligt.
Fick veta att det kommer ca 55 personer på dopet....mycket folk på liten yta med andra ord.
Känns som om att det kommer bli jobbigt. Teater lär det bli....för fulla muggar. ..
Orkar inte förklara för alla varför jag är ledsen o ångestfylld. Hur ska jag kunna förklara hur jag mår och vad som försiggår i min hjärna när jag inte vet själv?
Jag är bara så förvirrad just nu.
Vill bara krypa ihop till en boll och gråta.
Gömma mig under en sten och aldrig någonsin komma ut igen. Men nej.
Jag ska klara detta. Jag har inte möjlighet att bryta ihop nu.
Nästa vecka är jag själv i huset med katterna under dagarna. DÅ kan jag bryta ihop. Men inte nu.

Nu sitter jag på dunken med en kaffe. Inte det godaste kaffet jag vet....men billigt iallafall. Ångesten kryper längs ryggraden men jag försöker fokusera på musiken i öronen och slappna av. Ska strax vandra mot biblioteket och sitta där och lyssna på ljudbok. Det är inte så mycket folk där och det är skönt.
Jag har oftast svårt när det är för mycket folk runt omkring. Men ska ju på dop på lördag. ..uundrar hur det kommer att gå med den sinnesstämning som jag har just nu.
Kommer nog bli ganska jobbigt. Jag lär stänga av alla känslor och spela teater för hela gänget som är där.
Nåja. Måste gå. Skriver mera senare idag.

Sitter i soffan med en katt i knät. ..samt en pojkvän liggande i andra änden.
Livet har varit hårt idag.
Ångesten har gjort dagen hemsk.
Orkar mig dessutom för att jag ska in till stora staden imorgon. . Ska vänta där medan pojkvännen jobbar.
Sedan vidare mot den andra stora staden där min bästa vän ska döpa sitt andra barn på lördag...
Detta innebär att jag inte kommer vara hemma på två och en halv dag...
jag som knappt klarar av att vara iväg hemifrån en dag.....
Fy tusan . Nervös. Folk. Panik. Ångest.

Nä hur ska jag klara av denna helg?
Jag får vara glad att jag har vid behovs medicin med mig.

Ny blogg. Återkommer.