Ikväll är inte en bra kväll.
Mår skit just nu.
Men ingen ser.
ingen har tid
ingen har ork.

Varför ska jag ljuga?
Just nu vill jag inte mera.
Det är för mycket.
Katterna räddar mig ibland.

Men nu.
Jag hatar....vverkligen hatar mig själv.
Jag är så jävla knäpp.

Jag är så besviken och faktiskt arg....ja jag är tamejfan arg på en viss person.
Jag har bett henne om hjälp... ( vilket jag har otroligt svårt för )
Denna person har sagt att säg bara till. .jag finns här. ..jag kommer när du behöver mig......
Men nej alltid bortförklaringar. ....
Hela förbannade tiden.
Nåväl.
Ge mig inte hopp när du ständigt rycker undan mattan under mina fötter när jag väl vågar be om hjälp.
Nej.
Jag tänker inte bry mig längre. Det är du som åstadkommit detta.
Du får stå ditt kast.
Men jag har gråtit idag. Otroligt mycket.
Katterna räddar mig när jag är ensam och mår dåligt.....som många gånger förr.
Men jag mår inte bra.
Detta....som de flesta skulle klara....
Jag blir tvungen att ta vb.
Blir hysterisk.
Känner mig så jävla värdelös
Hatar mig själv mer än innan. ...
Paaaanik. .....

Jag trodde det kanske fanns en logisk lösning. ...
Men nej.
Vet inte om jag någonsin kommer att våga tala om det igen.
Jag chansade.
Om jag nämner detta blir jag inspärrad det kan jag lova.
Har blivit det förr.
Så ska försöka vara så tyst som möjligt om detta. Men det känns som om det är grunden till mitt dåliga mående.....
Det är det som gör att jag aldrig kan bli normal.....
Ush jag hatar verkligen mig själv. Varför berättade jag???
Borde förstått att jag skulle klassas som ett psykfall. .....

Ok ny är jag här igen.
Livet är väldigt jobbigt just nu.
Jag spelar teater för alla även för mig själv. Inte för att jag vill utan för att jag inte klarar av livet om jag inte gör det.
Jag vill må bra men jag klarar inte av det som jag vill.
Lilla flickan är väldigt tydlig nu. Hela tiden. Inget hjälper mot henne.
Jag vill falla in i gamla vanor men kämpar emot.
För hamnar jag där igen kommer jag aldrig att ta mig därifrån.
Jag måste klara detta. ...kanske inte för min skull....men för andras.

Jäkla förbannade skit värld. ....
Jag vill inte.
Orkar inte.
Låt mig gömma mig nu.....

Är för nyfiken. Jag måste sluta fråga saker som jag inte behöver veta.
Jag märkte inte att jag gjorde fel. Men tydligen gjorde jag det.
å jag blir så jäkla arg på mig själv.
Jag är så jävla värdelös.
Jag borde gömma mig under en sten i skogen så alla slipper mig.

Ont i huvudet snuvig och trött men kan inte slappna av.
Fasen vad irriterande.
Att vattnet inte blir indraget är också lite irriterande måste jag nog påstå.
Så in i nordens trött....
Att sitta inne i en stor stad o vänta på pojkvännen imorgon känns lite övermäktigt måste jag säga. ...
Men det löser sig.
Bara det att....
Massa folk....
Ensam flera timmar. ..
Jobbigt. ..
Jag kommer behöva vb.

Fy vad allt krånglar....
Jag är inihelvete trött på mig själv.
Jag rent ut sagt hatar mig själv mer o mer för varenda sekund ja varje minut.
varför ska jag leva när jag inte tycker om mig själv? ??